Texas Chainsaw Massacre -The Beginning-

Att göra en nyinspelning av en av alla tiders största skräckfilmsklassiker och dessutom göra en uppföljare till den borde vara dömt att misslyckas. Riktigt så illa blev det inte tycker jag. Det här är uppföljaren till 2003 års remake av Motorsågsmassakern från 1974. En uppföljare som utspelar sig före den förra filmen. Rörigt? Nejdå. Prequel kallas det antar jag.

Här får vi se mer bakgrundshistoria till figurerna från första filmen. Leatherface tex, varför är han den blodtörstiga mördare man lärt känna, och resten av hans så kallade familj, vilka är dom? Filmen kanske inte går jättedjupt i personporträtten men intressant är det i alla fall. Om man tyckte första "remaken" var en blodig historia, och gillade det så lär man nog inte bli besviken på den här filmens blodbad. Mycket rykande motorsågar och gore i mängder. Man har verkligen inte sparat på krutet på splattereffekterna och vi "gorehounds" gnuggar förstås händerna av förtjusning medans mer kräkmagade individer skyggar och sträcker sig efter avstängningsknappen.

Filmen släpptes på dvd i en "Unrated" ogranskad version, och det är förstås det enda rätta att göra med en film av den här kalibern.

Re-Animator

Stuart Gordon's splatterfest från 1985 satte på något vis ribban högt för splattergenrens kommande filmer. Otroligt blodig och sagolikt mycket gore tyckte jag när jag först såg den någon gång för en sisådär 20 år sedan. Jag tycker nog att den hållit ganska bra fast den kändes inte lika blodig nu som då.

Ingen film för er som gillar psykologisk skräckfilm men däremot för er som vill ha era filmer leverade med mycket gore och några stänk av sjuk svart humor. Peter Jackson måste ha sett den här rullen när han bestämde sig för att försöka bräcka den med sina splatterorgier "Bad Taste" och "Braindead".

På den tiden (80-talet) så var det nästintill omöjligt att få tag i ett oklippt ex, av Re-Animator och lyckades man med det så var det oftast en usel vhs-kopia som kopierats ett oändligt antal gånger innan man själv lyckades fånga upp den. Nu med dvd så får man filmen helt oklippt med bra ljud och bild och utgiven av ett svenskt bolag. Ja det känns nästan otroligt, för den här typen av film var just en sådan typ som den svenska censuren avskydde och genast belade med totalförbud. Att filmen är smockfull med komik var inget som förbudsivrarna förstod sig på. Nää innehöll filmen blod så måste den vara skadligt upphetsande och så kunde det inte få vara. Kul som fan att svenska Studio-S släpper den här i sverige och det i en riktigt fin utgåva med en hel del extragodis för oss "extramaterial-freaks".

Två kommentarspår, intervjuer, trailers, bortklippt scen och bildgallerier. Mycket kul att sätta tänderna i alltså. Filmens bildkvalitét är helt ok och ljudet är i Dolby Digital 5.1.

Inget att tveka om tycker jag, ett givet köp och en fin goreklassiker att ställa i dvd-hyllan.

Eyes of Crystal

En av de bättre "Giallo-filmerna" på senare år som inte är regisserad av Dario Argento. Tät spänning, gissningsleken om mördarens identitet, snyggt utförda mord. Ja det mesta som i mina ögon gör en historia till en bra Giallo finns här. Jag hade hyfsat höga förväntningar efter att ha hört en hel del bra kritik om filmen innan jag såg den och då brukar det oftast sluta med ett platt fall, men inte den här gången. Alla förväntningar jag hade uppfylldes och "Eyes of Crystal" placerade sig direkt på min topplista av favoritfilmer, vilken för övrigt är ganska så lång men ändå bra att lyckas placera sig där tycker jag.

Snyggt foto, bra skådespel och en sjuhelvetes spänning gör detta till en måste-film. Jag tror inte att någon blir besviken på den här kanonfilmen. Är man ovan vid att se filmer som inte är hollywood-producerade så kanske det här är en bra inkörsport till att vidga sin filmsmak. Kan inte sluta ordbajsa om hur bra filmen är så jag måste väl runda av med att bara rekommendera er att se den. Så gör det nu och kom gärna in här och kommentera vad ni tyckte om den.

Superstition

En sådan där härlig skräckfilm från det gyllene 80-talet som fler måste upptäcka. Inte lika känd som många andra filmer från den här tiden men helt klart en av de bättre. Filmen har en rejält skön känsla över sig och innehåller ett par minnesvärda kills.

Handlingen är enkel, en familj flyttar in i ett gammalt hus intill ligger en damm där en häxa dränktes för 300 år sedan. Nu är hon tillbaka för att hämnas på alla som kommer i hennes väg. Hennes hämnd kräver sina offer och filmen liknar i stort sett en slasher, folk dör till höger och vänster på de mest fantasifulla sätt. En av filmens absoluta höjdpunkter inkluderar en präst och en sågklinga, låter kanske inte så speciellt men det är en riktig höjdare.

Den här rullen förtjänar en riktigt fin dvd-utgåva och det har också varit på gång under en längre tid. I väntan på den utgåvan så får man hålla tillgodo med brittiska "Momentums" release av filmen. Ganska ok bild och ljud men inget extramaterial, filmen är i alla fall oklippt så det är ju alltid något.

Se absolut filmen och kom ihåg att, präst + sågklinga = jävligt cool scen.

Hostel 2

Tortyrporr kallas den här typen av film av vissa, en helt ny genre inom skräckfilmen om man så vill. Den första Hostel-filmen tyckte jag var en ganska mörk brutal historia med en del svart humor instoppat här och där. Den här delen är kanske inte lika grafiskt brutal men det som visas upp i tortyrscenerna får säkert vissa att hojta efter censur och totalförbud. Hade den här rullen kommit för ca 15-20 år sedan hade den haft lika stor chans att överleva den svenska censuren som en självmordsbombare i Bagdad.

En del humor finns det även här, svart sådan förstås så saknar man minsta gnutta humor sitter man säkert efter filmens slut med en bitter smak i munnen och mår bara illa av vad man just sett. Filmen i sig är helt ok, de tre flickorna som filmens handling kretsar kring spelas ganska bra och jag känner mig rätt så nöjd över skådespelarinsatserna i filmen.

Går man och köper/hyr en film som heter Hostel 2 så förväntar man sig heller inget manus, eller regiarbete som håller för att nomineras för en Oscar. Man får vad man kan förvänta sig av en sådan här film. Blod, kroppsdelar, kroppslig och psykisk tortyr samt lite naket. Vad mer kan man begära?

House of the dead

Det du kommer att läsa nu är ett av få positiva omdömen om den här ofta avskydda filmen. Regisserad av tysken Uwe Boll som kommit att specialisera sig på att göra film av tv, och dataspel. Det här var hans genombrott, om man nu kan kalla det för genombrott för en mer avskydd regissör inom skräckgenren får man leta efter. Stackars Uwe är så avskydd så att människor till och med skrivit under listor för att stoppa filmbolagen från att producera hans filmer.

Jag tycker tvärtom att hans filmer är mycket underhållande. Visst är skådespelet ibland minst sagt uselt och regin är inte alltid vad man kan önska, men jag tycker ändå att House of the dead är otroligt underhållande och maken till zombieröj får man leta efter. Ett grepp som man använt sig av i den här rullen och som blivit ivrigt hatat av publiken är att man lagt in snuttar från dataspelet i filmen. Alltså att det ibland poppar upp blodiga zombies eller actionsekvenser hämtade rakt ur spelet inblandade mitt i filmens actionscener. Pinsamt illa tycker vissa mycket fräckt tycker jag. Mycket action utlovas och en del fräck gore, blåsta tonåringar som bara finns där för att bli zombiemat finns också. I mina öron låter det som en helt ok film och det är precis vad det är.

Har ni läst frän kritik mot filmen på internet eller andra platser och aktat er från att se filmen så tycker jag ändå att ni ska ge den en chans och se efter själva, tänk om ni faktiskt gillar det ni ser.

Return to house on haunted hill

En uppföljare till den hyfsat framgångsrika första filmen "House on haunted hill" som kom ut 1999. Det här är nog inte den bästa uppföljaren jag sett. Handlingen är i tunnaste laget och det gamla mentalsjukhuset där filmer utspelar sig är inte lika skrämmande läbbigt som i första filmen. Men det uppvägs av ett par riktigt sköna kills som känns uppfriskande plus en kort men nog så bra lesbisk scen (jodå du läste rätt) finns där också.

Filmen släpptes unrated i USA direkt på dvd och det är samma version som vi får se här i sverige. Om man vill få ut mer av filmen så rekommenderar jag att man köper den på Blue-ray formatet då hela filmen blir en interaktiv händelse där man själv genom vissa alternativ kan påverka handlingen, lite som ett tv-spel fast det är en spelfilm. Ett vad jag vet nytt grepp som säkert kan locka någon. Själv har jag inte sett den versionen men jag föredrar nog mina filmer som just spelfilmer och inget annat.

The Reaping

Hillary Swank spelar huvudrollen i den här lite "snällare" rysaren. Ingen film som kommer skrämma livet ur er i tv-soffan, men ändå en sevärd rulle tycker jag. Det kanske är en sådan där skräckfilm för dom som inte vågar se "riktig" skräckfilm, ja så skulle man kunna beskriva den här filmen.

En spännande inledning av historien och ett par "hoppa till" ögonblick under filmens gång samt en handling som ändå håller intresset uppe till slutet, för man vill bra gärna veta vad som försigår i det lilla samhället Haven där filmen utspelar sig.

Swank är godkänd i sin roll, hon spelar en tidigare prästvigd som tappat tron och numer åker runt för att slå hål på diverse "mirakel" runt om i världen, bevisa med vetenskapliga metoder att det människor tror är underverk av gud i själva verket har en vetenskaplig förklaring. Hon lyckas jäkligt bra ända tills den dag hon kommer till Haven där märkliga saker sker. Jojo det räcker om handlingen tycker jag se filmen, för det är den värd, om ni vill veta mer.

SAW

Den första delen i en tillsynes lång serie. Den smarta handlingen med sin känsla av hopplöshet och den råa tonen tog jag till mig direkt. "Äntligen något nytt", tänkte jag efter att ha sett den första gången och även de två uppföljarna som följde har hållit hög klass.

Filmen blev en stor succé och därför var det väl inte helt oväntat att uppföljare skulle dyka upp, och den här filmserien är en sådan där det gärna får komma en hel drös uppföljare för min del. Handlingen är egentligen väldigt simpel samtidigt som den är komplex och vrider och skruvar på sig i alla möjliga oväntade riktningar.

Två fastkedjade män i en tom skitig lokal, de tvingas klura ut hur de ska kunna ta sig därifrån innan tiden rinner ut.

Jaha det var handlingen i stort, mer går jag inte in på den utan det är upp till er att se filmen själva.

Pans Labyrint

Ingen typisk skräckfilm men den är så förbaskat bra så jag vill att alla ska få upp ögonen för den. En saga för vuxna kanske är ett bra sätt att beskriva den med bara ett ord. Brutal och vacker på samma gång, full av fantasi och berättarglädje. Guillermo del Toro som innan gjort filmer som "Hellboy", "Blade 2" och "The Devil's Backbone" bara för att nämna några har lyckats skapa en film som inte liknar något annat. Det är skräck, saga, fantasy och drama, ja den här filmen har allt. Fotot är fantastiskt och skådespelet är också mycket bra.

Ingen ren skräckfilm som sagt men filmen har ett par brutala scener mitt i all sagomystik och den träffar precis rätt nerv med allt den försöker vara. Jag rycktes med i handlingen om den lilla flickan som skapar sin egen drömvärld genom sin fantasi, eller är det på riktigt. Ja, man vet inte så noga med den här filmen. Finns det måste ses filmer så är det här ett perfekt exempel på en sådan.

Den måste ses för att du ska kunna skapa dig en egen uppfattning om den, för det är en sån där film som alla nog har en åsikt om, den kan inte lämna någon helt oberörd även ifall man mot alla odds inte skulle gilla den. Jag har inte sett den på ett tag nu så det känns som att det snart är dags att se den igen bara för att få återuppleva dess magi en gång till.

Hostel

Detta verkar vara en film som delar skräckfansen i två läger. Dels de som älskar den och dels de som inte finner den det minsta tilldragande. Jag får nog vara ärlig och placera mig någonstans i mitten. Ena stunden anser jag den vara ett mästerverk med sin råhet och svarta humor bara för att i nästa stund inte gilla den alls.

Det jag gillar med den är att "Hostel" ändå försöker sig på något hyfsat annorlunda, en film i två delar där första delen mest känns som en svart komedi och den senare delen är ren skräck med sina smärtsamma tortyrscener. Fast jag hade nog i ärlighetens namn förväntat mig ännu mer gore än vad den nu innehåller. När man läste folks reaktioner på filmen så lät det som ett hejdlöst blodbad men så farligt blodig är den ju inte. De tortyrscener som finns i filmen är ändå skapligt smärtsamma att se och jag kan förstå ifall den något ovana skräckfilmstittaren sväljer popcornen i vrångstrupen.

Sammanfattningsvis måste jag ändå säga att Hostel är underhållande och ganska kul på sina ställen och coolt rå på andra ställen men något mästerverk är det inte. Med Hostel 2, som faktiskt ännu inte letat sig in i min dvd-hylla, har man tydligen upprepat receptet från ettan så det ska bli intressant att se ifall den kan lyckas kittla min skräcknerv mer än dess föregångare.

SAW 2

En uppföljare som är minst lika bra som sin föregångare, finns det? Ja här har vi en mycket lyckad del 2. Mer av allt precis som det ska vara i en uppföljare och med en precis lika bra sluttwist som i förra filmen.

Istället för att bara ha två människor i ett rum så har man här ett helt gäng olyckliga som tvingas genomgå en rad prövningar för att lösa gåtorna de stöter på. Djävulskt raffinerade fällor som ibland är riktigt smärtsamma bara att se, lite grann som "Fångarna på Fortet" från helvetet och utan Gunde Svan som lekledare. Brutalt på sina ställen och med den rätta skitigt råa stämningen som genomsyrade den första filmen i serien.

Personligen gillar jag den här serien och tyckte till och med om den tredje delen och jag kommer säkerligen också att se den kommande fjärde filmen som snart har premiär.

Bloggkartan.se

Jag har placerat min blogg i Linköping på bloggkartan.se

SAW 3

Behöver man ha sett de tidigare SAW filmerna, frågar sig vän av ordning? Ja det bör man nog ha gjort för att fullt ut kunna njuta av den här tredje installationen i serien. Är den något att ha då? Ja det tycker jag nog. Inte lika kittlande som den första delen men ändå jäkligt bra och fällorna i den här filmen är minst lika djävulska som tidigare.

För er som aldrig sett en SAW film kan jag meddela att mördaren i filmerna försätter personer i minst sagt kniviga situationer där valet man måste göra för att överleva oftast är ganska obehagliga.

SAW filmerna står lite grann för den nya trend av skräckfilmer som slagit igenom stort, en stil som är skitigt rå och där man inte drar sig för att löpa linan ut när det kommer till grafiska vålds scener. En liten återgång till de tidigare filmerna inom genren som vi alla älskar för deras råare framtoning och våldsammare stil. Inget för en helkväll med familjen i myssoffan alltså. Vill man ha det får man nog söka sig till en annan avdelning.

Tillbaka till filmen då. Personligen fann jag de två tidigare delarna som mycket bra och det känns att producenterna inte riktigt hittat den känslan som dom hade här med det här kapitlet. Hyfsat spännande är det och som jag skrev tidigare så är fällorna riktigt utstuderat läskiga och obehagliga. Samtliga filmer i serien har avslutats med en rejäl twist som har varit minst sagt skruvad och det gör den här också, men den har inte riktigt samma knorr här. Ändå en klart sevärd film och gillar man konceptet så gillar man säkert den här också.

Darkride

Så har jag till slut tagit mig igenom hela Dark Ride utan att somna. Fick jag ut det jag vill ha ut av en slasher måste jag fråga mig, svaret blir både ja och nej.
Som vanligt när det gäller slasherfilm så tar det alltid ett tag innan mördandet startar, likaså i den här filmen, men ett tag här är drygt 1 timme innan första tonåringen faller offer för mördaren. Den första timmen känns väldigt seg och när väl mördandet startar så tar det slut väldigt fort.
Miljön i filmen består till 90% av den gamla spöktunneln Dark Ride på ett nöjesfält, man känner starka vibbar från Tobe Hooper's Funhouse, som för övrigt är mycket bättre på allt. Ungdomarna känns ganska trista och man fattar inte tycke för någon av dem så när de väl börjar falla ifrån en efter en så bryr man sig inte nämnvärt. Mördaren är en vanlig trist förrymd mentalpatient utan den karisma som man vill ha av en slashermördare.
Nu till det positiva med filmen. Miljön i filmen är ganska cool men det är synd att den inte utnyttjas på ett bättre sätt. Ett av morden är faktiskt utfört på ett lite originellt sätt som höjer filmen lite från standardslashern. Annars är inte morden så intressanta och det vet vi som älskar slasherfilm att utan påhittiga eller blodiga mordscener så faller en sådan här film ihop som ett korthus.
Sammanfattningsvis kan jag säga att om filmen gjorts på det gyllene 80-talet hade den garanterat genomsyrats av den speciella känslan som nästan automatiskt infanns sig då. Nu känns den ganska tråkig, platt och utan det där lilla extra som gör en slasher så speciell.

Feast

En film med en hel del kul dialog, roliga karaktärer, monster med knepigt utseende och en sjuhelsikes massa blod och splattereffekter. Kort sagt en mycket underhållande film som är nästintill ett måste i dvd-hyllan.

Jag tycker att den här rullen är otroligt bra men jag har också hört andra röster säga att den är raka motsatsen, de som säger så vet naturligtvis inte vad de pratar om.

Handlingen i korthet kretsar kring ett antal människor i ett värdshus någonstans lång ut på vischan som blivit omringat av blodtörstiga monster, som de tvingas hålla utanför huset för att inte själva bli uppätna. Varför och hur monstren kom dit? Ja det är inte så viktigt. Handlingen är som synes löjligt enkel och om man gillar andra halvan av "From dusk till Dawn" så kommer man att älska den här historien. Som sagt, mycket av den röda varan med tillhörande splatter och en hel drös med coola effekter håller tittaren garanterat vaken. Kanske inte så våldsamt spännande men våldsamt på många andra sätt och ibland räcker det ganska långt.

The Descent

"Svettigaste 30 minutrarna jag varit med om." Ja precis så sa jag efter att precis sett klart The Descent (sv.titel: Instängd). Den sista halvtimman av den här filmen var verkligen svettig, klaustrofobisk och nervpirrande. Jag har efter den gången sett filmen ett antal gånger och den håller mycket bra fortfarande.

Det som skiljer den här historien från många andra inom genren är att här är det enbart kvinnor i rollistan, en riktig "girlpowerfilm" skulle man kunna säga.

En väl genomförd film är det med en enorm spänningsfaktor och en hel del fin gore på sina ställen, här sparas det minsann inte på krutet när det kommer till avdelningen "blod, svett och mer blod". Filmen är regisserad av en herre vid namn Neil Marshall som dessförinnan snickrade ihop en av tidernas bästa varulsrullar "Dog Soldiers" som absolut också är värd en titt eller två.

Jag brukar inte ta upp så mycket av handlingen i mina omdömen så det enda jag kan säga är att, ett gäng kvinnor blir av en eller annan anledning instängda i ett grottsystem under marken och hittar inte ut. I mörkret finns varelser som man inte vill bli alltför bekant med. Det räcker tycker jag, se den själva och hoppas att ni får en lika svettig avslutning på filmen som jag fick. En ordentlig höjdare till film är det och den pryder verkligen sin plats i min dvd-hylla.

The Burning

En riktig pärla inom slashergenren som innehåller ett flertal minnesvärda kills med effekter signerade makeup-geniet Tom Savini.

Cropsy var en vaktmästare på ett sommarkollo, han var ingen trevlig typ så ungarna satte helt enkelt eld på honom. Han överlevde men fick extrema brännskador och flera år efter händelsen är han nu tillbaka på platsen där allt hände bara för att ta hämnd på de stackare som råkar befinna sig i hans väg. En kort men genial genomgång av handlingen i den här klassikern.

Jag bara älskar dessa slasherfilmer med sin simpla handling och korkade ungdomar som faller offer för mördaren. Den här typen av skräckfilmer vet jag inte passar alla, många anser att filmerna är tråkiga och att de liknar varann för mycket. Men det är just det som är tjusningen med slasherfilm. De ska se ut så här, de ska vara uppbyggda på detta ganska förutsägbara vis och de flesta i rollistan måste dö.

The Burning tillhör absolut en av de bättre i genren och det är verkligen på tiden att den fått en bra dvd-utgåva. MGM har precis givit ut den och bilden är den bästa jag sett någonsin när det gäller den här filmen och tidigare releaser. Extramaterialet är inte fett men man får en intervju med Tom Savini där han tar upp en del om hur filmens effekter gjordes och man får se en del klipp från inspelningen, ett kommentarspår finns också.

Det känns absolut som att det här är ett måste att ha i dvd-hyllan för skräckfans och den tål att ses minst ett par gånger per år.

Pulse

Nyinspelning av japanska "Kairo" som faktiskt inte är så dum. Inget mästerverk inom skräckgenren men väl värd en titt. Historien kretsar runt temat att onda andar kan ta sig in i vår värld genom internet och andra elektroniska nätverk. Med lite fantasi är det en ganska fräck idé som ger några rysningar. Jag blev glatt överraskad av den här filmen och fann den ganska underhållande, något som tidigare amerikanska nyinspelningar av asiatiska filmer inte lyckats speciellt bra med. Hyr eller köp den här filmen för den ger i alla fall en helt ok stund framför tv'n. Ganska coola effekter på sina ställen också för den delen.

I staterna släpptes filmen som "unrated" på dvd och det är den versionen som finns utgiven på svensk dvd. Inte för att den ogranskade versionen av filmen är så värst mycket längre men hellre det än att vi får se den snällare nästintill barntillåtna version som gick upp på amerikanska biografer med åldersgränsen PG-13. Jag har så svårt att förstå hur filmbolagen kan spotta fram skräckfilmer som ges en så låg åldersgräns. Det är ju trots allt skräckfilm och då vill vi få våra sinnen kittlade av diverse hemskheter, klarar man inte av det eller inte har åldern inne får man väl hålla sig till en snällare genre. Bolagen tänker med plånboken och med en lägre åldersgräns på bio så tillåts en yngre ålersgrupp se filmen och antagligen drar filmen in mer kosing. Att dessa filmer sedan släpps utan granskning på dvd med mer våld och sex är i och för sig något bra, men jag retar mig på det ändå.

Opera

Dario Argento har väl aldrig gjort en dålig film? Nää, det har han faktiskt inte gjort och "Opera" är precis så bra som man kan förvänta sig. Vackert våldsam och med kameraåkningar som tar andan ur tittaren. Som vanligt i de här "Giallo" historierna är det en svartklädd mördare som står för våldsamheterna. Den stackars kvinna som förföljs av mördaren här tvingas bevittna mördarens dåd genom att han placerar nålar under hennes ögonlock och som tvingar henne att hålla ögonen öppna för att inte riskera att nålarna ska perforera hennes ögonlock. Djävulskt och ytterst plågsamt kan man tycka men sån är han vår svartklädde gärningsman. Inte en film för den pryde våldsmotståndaren alltså, men för oss andra är detta en välspelat spännande historia som känns som ett måste i filmhyllan.

Filmen stötte, när den kom ut runt 1990-91, på hårt motstånd hos de flesta censurinstanser världen över och här i sverige släpptes den på video hårt nedklippt av bolaget själva innan de vågade sig på att släppa den. Som tur är, är den tiden förbi och man kan få avnjuta sina Argentorullar oklippta på dvd.

Black Sheep

Får på Nya Zeeland som blir sugna på människokött, låter det som en bra idé att göra film av? Jodå det är faktiskt ganska kul och även om man inte skrattar högt filmen igenom så är det fruktansvärt kul att se dessa annars så ulliga, gulliga små lamm förvandlas till blodtörstiga mördare. Filmens slabbiga effekter är designade av samma folk som hjälpte Peter Jackson med hans zombie/komedi "Braindead" och "Sagan om Ringen" trilogi. Budgeten har inte direkt varit skyhög när man producerat den här filmen men effekterna håller och ser så där skönt kletiga ut. Diggar man filmer som "Braindead", "Bad Taste" och "Dead Meat" så har man garanterat en ny favorit här. Inte så mycket skräckfilm men ett kanonbra sätt att slå ihjäl lite tid på är det i alla fall. Och kanske är det här filmen som alla veganer har väntat på, djuren tar sin hämnd på människan, vad vet jag. Kul va den, och hoppas att det kommer en uppföljare där vi kanske får se någon annan gullig djurart vända sig mot människan.

Torso

Ojojoj detta är en riktig kultrulle och en bra sådan också. Sergio Martino's "Torso" är en film som helt säkert inte passar alla. Här får man en hel del naket och en del relativt vågade sexscener blandat med en hel del våld samt en mördare utklädd i cool rånarluva. Kanske en av de första maskerade mördarna på film och en föregångare till filmer som "Friday the 13th", "Scream" och "Halloween" bara för att nämna några.

Torso ligger nog någonstans i gränslandet till att kunna placeras i "Giallo" genren, den italienska genren för thrillers där mördaren oftast är maskerad, klädd i svart och där offren oftast är unga vackra kvinnor och där man genom hela filmen sitter och försöker lista ut mördarens identitet. Men den känns också som en tidig slasherfilm där mördaren (maskerad) jagar sina unga vackra offer.

Hur som helst så är detta en mycket bra film med en nagelbitande spänning där man hela tiden sitter och försöker lista ut vem som döljer sig bakom mördarens mask. När det kommer till sådana här äldre italienska filmer så får man leva med att dubbningen av skådespelarnas röster inte är perfekt, även om man som jag föredrar att se filmen med originalspråket så sitter inte ljudet perfekt. Vet inte varför de envisas med att lägga på all dialog på det sättet men det kvittar när filmen i övrigt är så pass bra.

The Hills Have Eyes 2 -2007-

Inte att förväxla med Wes Cravens version från 1984 som också finns omskriven här på bloggen. Det här är en betydligt bättre film än Craven's egna del 2 som var ett rejält bottennapp. Storyn är inte mycket att diskutera, en grupp människor blir attackerade mitt ute i öknen av ett gäng mutanter som dessutom är kannibaler. Handlingen är snarlik föregångarens för er som sett den. Även i den här delen får man en del hyfsad gore till livs, det skvätter blod åt alla håll, kroppsdelar flyger och mutanterna är ordentligt våldsamma i sina attacker.

Första gången jag såg den här filmen kände jag mig ganska besviken eftersom jag hade hoppats på att den skulle hålla samma höga klass som den första delen, men efter att ha sett den ett par gånger ser jag andra kvalitéer i filmen. Det finns en del svart humor i den och även om skådespelet inte är lika bra här så är den ganska kul mellan allt blod och våld. Ja, våldsamt är det och det är väl det som är filmens starkaste kort för utan alla splattriga blodiga effekter så skulle den här historien kännas ännu plattare och dum, men som det är nu trivs jag ganska bra bland de blodtörstiga mutanterna.

The House by the Cemetery

Det här är en verklig klassiker bland skräckfansen. Regisserad av den italienske mästaren Lucio Fulci som under sent 70-tal och tidigt 80-tal snickrade ihop några av de mest mardrömslika filmer genren skådat. Den här filmen var en av de mest omtalade under min ungdom en film som alla ville se och när man väl fick tag i den var det på någon risig VHS kopia. Jag tyckte att den var förskräckligt ruggig och cool då och jag tycker precis likadant idag. För det är en cool film med några ordentligt slabbiga mord signerade Gianetto de Rossi, geniet som skötte make-up effekterna i de flesta av Fulci's filmer. Stämningen i filmen är kuslig och skådespelet är precis som man kan förvänta sig i en sådan här italienskfilm från den tiden. Många skulle säga att skådespelet är uselt och att dubbningen av skådespelarnas röster är skrattretande dåligt utfört, tänk då på att det inte går att jämföra den här typen av film med dagens dollarstinna produktioner som rullar på dagens biografer. Det här är lågbudget och känslan en helt annan. Det finns en hel del releaser av den här filmer och många är mycket bra men om man ska köpa den så akta er då för "House of Horror" utgåvan som likt allt annat de gett ut är urusel.

Dead Silence

En ny rysare från skaparna av "SAW", det låter väl inte dumt? Det är inte så dumt heller, inte för att deras senaste film på något sätt är nyskapande utan bara för att den är bra och det räcker ganska långt tycker jag. Dead Silence är en mysig rysare som skrämmer sådär lagom mycket i höstrusket. Jag läste en recension av filmen där recensenten menade att för att få ut maximalt av filmen så krävs ett förstklassigt hemmabiosystem och en stor bild, kräver inte de flesta filmer det frågar jag mig då? Det är klart att en sådan här film ska ses i mörker och med volymen högt och helst ska den ses med människor som vet att man är tyst under en filmvisning, alternativt att man ser den helt ensam.

Vad man får här är en spökhistoria som ser bra ut, mysrysliga miljöer, läbbig spöktant som lösgör sig ur mörkret och som man gärna inte vill möta när man släckt nattlampan samt ett ljudspår som tillhör ett av de ruskigare jag hört, eller inte hört. Vad menar jag med det nu då? Jo, varje gång spökerierna i filmen ska till att dra igång så "sugs" allt ljud bort och det blir knäpptyst det enda som hörs är den vettskrämde skådespelarens andetag och ditt "tittarens" nervösa bitande på de allt kortare naglar som innan filmen började antagligen var längre än de kommer vara när väl filmen är slut. Detta trick med ljudet är genialt och inte bara till för att skrämmas utan är också en viktig del i filmens handling.

Jag gillade Dead Silence med den läbbiga spöktanten och filmens mysiga stämning, inget blodbad precis men mysig ändå.

Wilderness

Brittisk vildmarks-slasher/survivalskräckis kanske är en hyfsad beskrivning av den här filmen. En grupp unga grabbar från en ungdomsvårdskola ensamma på en ö helt ovetandes om att det går en bestialisk mördare lös som tar varje tillfälle i akt att plocka bort dom ur handlingen på de mest våldsamma sätt. Nog om handlingen nu.

Wilderness är en mycket underhållande katt och råtta lek där britterna visar att de minsann är minst lika duktiga som jänkarna på det här med att snickra ihop våldsamt spännande filmer. Det som slår mig när jag ser den här filmen är filmens råa känsla, inga fingrar imellan här inte när det kommer till mördandet, att skådespelarna faktiskt är riktigt bra får man på köpet.

Lite samma känsla jag kände i en annan brittisk toppenfilm "Dog Soldiers". Att det inte är en amerikansk film med sina polerade skådespelare från diverse ungdomstv-serier är bara så skönt att slippa, antagligen just därför som filmen känns så spännande och mer realistisk.

Och som vanligt när det kommer till den här typen av film så finns det en sensmoral: det är verkligen inte nyttigt att spendera tid ute i naturen, eller som i det här fallet i skogen.

Friday the 13th

Det här är en av mina absoluta favoritfilmer alla kategorier. "Friday the 13th" var filmen som startade hela slashervågen som exploderade på 80-talet. "Friday the 13th" bröt ny mark och gjorde skräckfilmen hip igen. Tack vare sina grafiska mordscener och de attraktiva ungdomar som rollbesättarna hittade så flockades folk till biograferna för att uppleva den mest fasansfulla filmen filmvärlden dittills skådat. Idag känns den kanske inte lika rebellisk och fasansfull men 1980 när det otäckaste man sett på en bioduk var Linda Blair som spytt galla i "Exorcisten", pojken Damien med siffrorna 666 som födelsemärke i klassiska "Omen" eller blodet som rann utmed väggarna i "Amityville Horror" så kan jag tänka mig att detta var något speciellt.

Rena hatkampanjer mot filmen förekom, de amerikanska kritikerna Siskel&Ebert gick så långt att de publicerade Betsy Palmer's(Pamela Voorhees) telefonnummer och uppmanade att man skulle ringa och tala om för henne hur besviken man var på att hon kunde ställa upp i en sådan kvinnoföraktande och sjukt våldsam smörja till film.

Storyn som efterapats oräkneliga gånger var något helt nytt. Placera en grupp ungdomar isolerade på en plats utan tillgång till någon vuxen, och sedan låta dom plockas bort ur handlingen på de mest påhittiga vis av en okänd mördare. Inte nog med att i stort sett hela rollbesättningen mördades utan här visades också morden i bild, kameran skyggade inte för att visa blodet och effektarna av mördaren vansinne.

Många menar att "Halloween" var filmen som startade alltsammans, eftersom den kom några år före, men jag vill påstå att "Friday the 13th" är otäckare och betydligt råare och i min värld är detta den första "riktiga" slasherfilmen.

Severance

En brittisk skräck/komedi, och det är inte Shaun of the Dead som kanske är det bästa som kommit inom den genren på åratal, Severance ligger inte långt efter måste påpekas.

Här har vi en otroligt rolig, blodig och intelligent film med dialoger som i alla fall fick mig att skratta rakt ut ett flertal gånger. Suveräna skådespelare som känns som gjutna i sina roller gör det hela inte sämre. Men se upp för skrattet fastnar lätt i halsen när filmen mitt ett skämt visar sin mörka sida, för detta är ju trots allt också en skräckfilm. Ganska våldsam är den på sina ställen, ibland våldsam på ett komiskt sätt men inte alltid för när man minst anar det så känner man en lätt rysning utefter ryggen och man inser att man låtit sig vaggas in i tron att det här bara är tjo och skratt.

Jag kan inte annat än att rekommendera den här mycket bra filmen till både komedi-fantaster och till rena skräckälskare.

See no Evil

See no Evil från 1971 med Mia Farrow i en av rollerna är en helt annan film än den jag skriver om här, samma titel alltså men helt skilda filmer.

Huvudrollen i den här slasherliknande historien spelas av fribrottaren "Kane". Stor som ett uthus och med ett färskräckligt humör går han lös på ett gäng ungdomar som kommit för att röja upp ett gammalt övergivet hotell. Storyn är den man är van vid när det handlar om slasherfilm, de flesta dör, eller med andra ord "helt tillräcklig".

Några fräcka kills bjuds man på och en liten tvist mot slutet. 81 minuter lång, läs kort, är filmen och det passar den perfekt,för det hinner sällan bli långtråkigt och transportsträckan mellan varje mord blir inte så lång.

En helt ok skräckis som inte bjuder på något nytt, men som svarar upp till förväntningarna jag hade, nämligen att bli underhållen för stunden. Så fram med popcornen och läsken för ikväll ser jag den en gång till, visst är det underbart med film.

Them

En film som skrämmer, eller i alla fall framkallar rysningar utefter ryggraden. Det funkade på mig som annars inte är lättskrämd, filmen fick mig att känna mig rätt obehaglig till mods. Med små enkla medel framkallar den ett obehag.

Ljudet i filmen är en viktig faktor som fungerar utmärkt som skrämselkittlare, det gnisslade och dunkade i min hemmabios samtliga högtalare och det var inte långt ifrån att jag ibland fick kika över axeln för att förvissa mig om att det bara var filmen som framkallade ljuden. En kort, 74 minuter lång, effektivt berättad historia är det som inte har en enda död sekund.

Jag är övertygad om att vissa av er anser filmen vara stentrist och med total avsaknad av skräckinjagande rysningar, men jag anser den vara bland det otäckaste jag sett på bra länge, och det knappt utan att det spills något blod överhuvudtaget.

För någon blodig skräckis är detta inte så ni som vill ha era rysare fyllda av blodskvätt kanske inte uppskattar den här rullen lika mycket som jag gjorde. Missförstå mig nu inte, jag är ett stort fan av blodiga historier men i det här fallet behövs det liksom inte.

The Forest

Här har vi en film som skulle kunna placeras i en av slashergenrens underkategorier som kallas "backwoods slasher". Den typen av film utspelas i eller runt omkring skog eller långt ute på landet, långt från civilisationen. Många filmer skulle då hamna här kan man tycka men det är inte riktigt alla som passar in här ändå. Jag brukar ta mig friheten att placera filmer under den genren när det känns rätt. Andra filmer som passar in här kan vara tex, Wrong Turn 1-2, Dont go in the woods och Just before dawn.

The Forest, för att återkomma till filmen, är en billig historia som trots sina usla skådespelare och ibland pinsamma make-up effekter faktiskt är riktigt underhållande. Kanske beror det just på det jag nyss skrev som gör den sevärd.

Själva storyn är ganska originell för att vara en slasherfilm, se själva för jag går inte in för mycket på själva handlingen i mina filmomdömen, men jag kan nämna att den följer inte alltid de oskrivna lagarna som den här typen av filmer ofta följer.

Vill du ha en trevlig tur i skogen men är för bekväm för att själv gå ut så är den här filmen ett utmärkt val.

The Forest är utgiven av "Code Red DVD" ett litet bolag som ger ut bortglömda pärlor som man nästan inte visste fanns. Deras dvd releaser är mycket bra där man verkligen ansträngt sig för att skrapa ihop vettigt extramaterial och ofta nyinspelade kommentarspår. Naturligtvis är deras releaser helt i originalskick, inga nedklippta versioner här inte.

Wrong Turn 2 -Dead End-

Jag gillade den första WT filmen och tyckte att "mutanterna" i skogen var riktigt coola, här är de inte längre lika häftiga men de är minst lika illasinnade som i första filmen, speciellt mot trafikanter som irrar sig in i deras skog. Lite spänning bjuds man på och ett par påhittiga mord. Filmen känns lite för lång (96 minuter) och den hade tjänat på att varit kortare och tätare men efter att ha avslutat filmen så är det bara en småsak med tanke på all mysig gore man får sig till livs.

Henry Rollins gör en skönt underhållande insats och hans närvaro höjer filmen en hel del, de övriga skådespelarna gör sitt jobb och det är inte för att uppleva fint skådespeleri som man ser den här typen av film om jag säger så.

Man skulle kunna jämföra dagens "direkt till dvd" filmer med gamla tiders drive-in biografer. Snabbt ihopslängda filmer med mycket våld och sex som inte förhandsgranskats av någon censurmyndighet. Utan här är det bara för filmskaparna att brassa på och verkligen ge fansen det de vill se utan att ha en filmbolagsrepresant flåsandes i nacken som tvingar fram en "snällare" version bara för att kunna släppa filmen med en lägre åldersgräns.

Wrong Turn 2 tjänar verkligen på att släppas dtv i en Unrated version för det som håller filmen igång är just de smaskiga effekterna och de fantasifula morden, och det är väl det man är ute efter när man sätter sig för att se en film som denna.

Planet Terror

Robert Rodriguez bidrag i hans och Quentin Tarantino's Grindhouse serie. Den här filmen var milt uttryckt en riktig action/skräck stänkare. Till skillnad från Tarantino's film i serien "Death Proof" så höll den här delen ett makalöst tempo från början till slut. Allt med filmen är rejält "over the top" och det snålas verkligen inte på blodskvättandet eller mängden gore i de scener som kräver det och det vimlar av sådana scener, så alla "gorehounds" lär vara nöjda efter att sluttexterna rullat klart.
Bra val av skådespelare hjäpte till att göra detta till en skön filmupplevelse och även i de minsta rollerna får man ett par överraskningar.

Hela konceptet att göra en ny film och att få den att se gammal och sliten ut i sann grindhouse anda tycker jag är en genialisk idé och ibland glömmer man faktiskt bort att det är en nyproducerad film man ser på. Jag har inget att klaga på när det gäller Planet Terror, jag älskade hela upplevelsen och jag kände mig totalt tillfredsställd när den var slut. Helt klart en sevärd film som inte kommer att samla damm i min dvd-hylla, den discen kommer garanterat att få åka dvd-släde ofta ett tag framöver i min maskin.

The Toothfairy

Det här är den andra filmen jag sett som handlar om "Tandfén", den första var Darkness Falls som kom för några år sedan. Den var inte så lysande så när jag startade den här filmen hoppades jag att få en bättre upplevelse. Och till min glädje är den här rysaren bättre.Storyn är i stort sett den samma, tandfén vill åt din tappade tand och när hon fått den dör du krångligare än så behöver det inte vara.
Filmen utvecklas till att vara mer en slasherhistoria än någonting annat och det passar mig perfekt. Även om det här är en såkallad DTV (direkt till video) rulle så ser den ganska "dyr" ut. Skådespelarna funkar och effekterna är helt ok.
Ibland när man ser en film så är det svårt att peka ut varför man gillar den, oftast sitter det i känslan man får när man ser den, det är någonting som "klickar" och känns rätt helt enkelt.
Jag tycker att The Toothfairy är en bra film med ett par goa killz och en skön känsla som jag tycker påminner en del om den gamla klassikern "Superstition". Om jag ska klaga på något så hade det varit trevligt med lite mer tandfé action, alltså att häxan själv hade fått lite mer speltid. Som det är nu så dyker hon mest upp när det är dags för någon av rollfigurerna att dö. Men som tur är dör de ganska snyggt ;-).

The Hills Have Eyes 2

Nu är inte det här nyinspelningen eller vad man ska kalla den för utan detta är Wes Craven's uppföljare till sin egna "The Hills Have Eyes"

Den här filmen har ju överlag fått riktigt mycket ris överallt så mina förhoppningar var inte direkt höga när jag matade dvdspelaren med den här skivan. Det var inte mycket att hurra för det här, tyvärr.

Jag fick se filmen i två omgångar för vid första försöket stängde jag av efter 40 minuter och det är inte ofta jag gör det, men den här filmen fick mig att tappa intresset ganska fort. Det bästa, eller mest minnesvärda, med filmen var att musiken gjorts av Harry Manfredini mannen bakom Friday the 13th musiken. Det kändes nästan ibland som om han tagit den musiken och bara ändrat tonart lite här och där, rena F13 vibbar ibland och det var väl det bästa med The Hills Have Eyes Part II.

Men se den gärna själv ifall du inte gjort det redan för vem vet det måste ju finnas någon därute som faktiskt uppskattar den här soppan.

Death Ship

Jaha då har jag sett en av de filmer som har blivit något av en kultklassiker bland skräckfans. Ofta hör man talas om att just den här filmen var en av de första skräckfilmer man såg som liten. Jag har totalt lyckats missa den under alla år. Är den då värd att få kallas kultklassiker?
Jadå det tycker jag nog att den kan. Inspelad med en ganska liten budget 1980 och med ett par rejäla glapp i både logiken hos en del av rollfigurerna och i själva storyn.
Det är inget att klaga på tycker jag för det är just sådana små skavanker i manus och berättande som jag finner tilldragande i de här gamla rullarna.
Filmen är ganska snabbt berättad och blir egentligen aldrig långtråkig. Det man kanske saknar lite är avsaknaden av gore. Visst flyter det lite blod men en gnutta till hade inte skadat.
Skådespelarna tycker jag är bra, George Kennedy och Richard Crenna passar bra in i sina roller. Barnskådespelarna i filmen är faktiskt inte så usla de heller.
Som jag nämnt i ett tidigare inlägg så infinner sig ibland en viss känsla när man ser en film, en sådan där känsla som är så svår att sätta fingret på. Så känner jag när jag ser Death Ship. Filmen är inte perfekt men den känns rätt helt enkelt. Hade jag sett den när jag var en nyfrälst skräckdiggare så hade jag nog kunnat bli åtminstone lite skrämd av den, men nu käns den mest mysig på något sätt.
Jag måste rekommendera Death Ship till de som inte sett den för det är en skön film med ett par minnesvärda scener, och för att det är så skönt att upptäcka sådana här relativt gamla pärlor och inse att det gjordes förbannat charmigt underhållande filmer innan datateknikens plastiga intåg.

Sleepless (Non So Honno)

Dario Argento visar att han fortfarande kan leverera vad fansen vill ha.
Den här Giallon är minst lika bra som hans tidigare verk, och han har verkligen inte sparat på krutet.
Sergio Stivaletti som ansvarar för effekt arbetet i filmen har fått ligga i för att mätta regissörens blodlust. Morden i filmen är minst sagt brutala och blodigt utförda, allt ackompanjerat av Goblins otroliga musik.
Jag blev glad över att se hur bra och välspelad hela historien var. Max Von Sydow gör ett suveränt rollporträtt av den pensionerade mordutredaren Moretti. Och även de yngre skådespelarna gör ett bra jobb.
Jag rekommenderar den här filmen starkt till alla Argento och Giallo fans men även till alla som bara vill se en bra och cool film.
Det tog ett par år innan jag tog mig tid att införskaffa och se den och jag kan verkligen inte förstå varför jag inte sett den tidigare, nu hoppas jag bara att hans avslutande del i "Three Mothers trilogin" som startade med Suspiria och som följdes av Inferno blir minst lika bra. Och känner man sin Argento rätt behöver man inte vara speciellt orolig.

Scarecrows

Här har vi en liten film om fågelskrämmor som av någon besynnerlig anledning får liv och törstar efter människoblod. En ganska hygglig film måste jag säga som innehåller några scener av riktigt hög klass.

Själva stämningen filmen igenom är så billig 80-tals skön och effekterna är lagom blodiga, om det nu finns något som heter lagom blodigt. Jag fann filmen underhållande och själva fågelskrämmorna såg faktiskt riktigt bra ut. Lite action bjuds man på och skådespelet är tillräckligt för den här typen av film.

MGM gav nyligen ut filmen i en UNRATED version som var riktigt fin trots avsaknad av allt vad extramaterial heter. Filmen utspelar sig under natten så bilden är ganska mörk men bildkvalitén är bra så man riskerar inte att missa någon blodig effekt.